[Intro][Bowed bass and one low piano note move like a slow undertow]

En barnsko låg vänd med sulan mot sky,
ett snöre var knutet men foten var fri.
Bredvid låg en kam och en jackärm av blått,
havet hade lämnat vad havet förstått.

[Verse 1][Low Vocals]

Jag gick längs stranden före dagens ljus,
förbi tångens svarta, hoptrasslade hus.
En dunk utan lock slog mot kalkstenens kant,
ett pass utan foto låg öppet i sand.
I namnfältet hade bläcket lösts ut,
som om bokstäverna valt att försvinna.
En fiskare sade: Det händer ibland.
Sedan såg han på skorna och knöt handen hårt.

[Chorus][Powerful Vocals]

Havet lämnar inga namn på sin strand,
bara skor utan fötter och rep utan hand.
Havet lämnar inga namn när det tar,
bara mödrar som frågar och fyrar som svar.
Jag skriver varje okänd med salt på min arm,
tills kylan blir bokstav och huden blir varm.

[Verse 2][Soft Vocals]

Då reste sig röster ur vågornas skum,
inte som spöken men minnen av rum.
Ett kök med en gryta, en säng, ett kontrakt,
en nyckel i fickan, ett nummer till en vakt.
En man sade: Jag var mer än min flykt.
En kvinna: Mitt barn hade ett tryggt skratt.
En pojke höll upp en röd liten bil,
och frågade varför vår kust teg så stilla.

[Chorus][Powerful Vocals]

Havet lämnar inga namn på sin strand,
bara skor utan fötter och rep utan hand.
Havet lämnar inga namn när det tar,
bara mödrar som frågar och fyrar som svar.
Jag skriver varje okänd med salt på min arm,
tills kylan blir bokstav och huden blir varm.

[Instrumental Break][Baritone guitars sustain low chords while nyckelharpa imitates a rope pulled under tension]

[Bridge][Bare Vocal]

Jag kunde ha kallat dem våg, tal och fall,
en rad i en pärm, en rapport i en hall.
Men skon hade storlek, bilen ett hjul,
passet ett datum från föregående jul.
Det anonyma är inte havets lag,
det skapas när levande vänds bort från vår blick.

[Breakdown][Whispered]

Vad hette du?
Vem väntar än?
Vilket ord använde
din mor om dig?

[Final Chorus][Powerful Vocals]

Havet lämnar inga namn på sin strand,
så jag samlar dess föremål, hand efter hand.
Havet lämnar inga namn när det tar,
men vi kan vägra låta tystnaden rå.
Jag skriver varje okänd med salt på min arm,
tills kylan blir bokstav och huden blir varm.
Ingen är bara en kropp som drev in,
varje kropp som drev in hade ett eget liv.

[Outro][Low piano and voice remain after the guitars fall silent]

Barnskon låg kvar när solen steg röd,
inte som symbol men som något någon bar.
Jag ställde ett ljus i en urholkad sten,
och havet drog långsamt tillbaka igen.
